Josefin, Horisontvägen 29 Omslag: Viktoria Bergmark
Utdrag ur boken

Josefin, Horisontvägen 29

Josefin är fjorton år. Hon bor i Skarpnäck med sin mamma och sin lillasyster. Ganska ofta bor Göran där också, oftare och oftare faktiskt.
Josefin är en sån som försöker vara snäll. Mot Vanna som alltid är fel. Mot Stefan som kommer ny i klassen och inte alls är sån som hon drömt om. Och mot Göran, för att hon nog borde, för mammas skull.


En bra mamma

När jag började skriva om Josefin visste jag två saker.
Jag ville skriva om en snäll mamma och jag ville skriva en bok som liknade verkligheten.
Mamman i min första bok, Tova, är ganska förfärlig. Väldigt många trodde att den boken handlade om mig och det gav mig lite dåligt samvete mot min mamma. Jag tänkte att folk kanske trodde att Tovas mamma liknade min. Så jag bestämde mig för att skriva om en bra mamma istället, och om en fjortonåring som gillade sin mamma och kunde prata med henne.
Sen ville jag också skriva om en alldeles vanlig fjortonåring som levde ett alldeles vanligt liv. Och jag ville inte försöka få det till att vara en berättelse. Istället har jag skrivit boken så att den ska likna verkligheten där saker ju mest händer och det är svårt att säga var de börjar och slutar.

Josefin, Horisontvägen 29 finns även på danska, och kommer på tyska.



"Ylva Karlssons språk [är] mer som vissa låtar med Ebba Grön och bob hund: den ekande tystnaden och den pinande blåsten i höghusområdet en vardagskväll, gatlyktemelankoli och ilskan som aldrig får något utlopp, en veklig längtan."
Magnus Haglund i Expressen

"Josefin får det att börja värka hjärteroten på mig och ger mig anledning att glädjas över att alla människor till sist lämnar högstadieåldern bakom sig."
Eva-Lotta Hultén i GP 10 dec 2000

"det är en mild och äkta skildring av att bli vuxen (...) Inte högdramatisk, inte omskakande men både sorgsen, arg och trygg. Som vardagen är för det mesta."
Marita Adamson i Bohusläningen 10 feb 2001


Hem