Mikaels märkvärdiga resa

Mikaels märkvärdiga resa Omslag: Katarina Strömgård
Utdrag ur boken
I vattenbrynet låg en sjöjungfru. En livs levande sjöjungfru.
"Visst är det fint här?" sa Ossian.
Men mamma såg olycklig ut.
"Jag förstår inte?" sa hon.
Och så började hon krympa. Hennes hud ändrade färg och hon fick päls.
När vanliga människor möter magi händer för det mesta samma sak.
Ingenting.
De blinkar bara och glömmer alltsammans. De kan gå förbi ett träd och inte se att det finns en liten dörr i stammen. Och om två paddor sitter i regnet ett par steg därifrån och diskuterar vårtmedel (som är en sorts schampo för grodprinsar) hör de flesta människor ingenting.
Om det hänger ut en svans ur byxbenet på mannen ovanför i rulltrappan tittar de fort åt ett annat håll och glömmer det genast. Att det sitter en mycket liten älvling i nästan varje äppelblomma kommer de aldrig att se. Det är faktiskt rysligt sorgligt när man tänker på det.
Det finns förstås seende människor också. Det finns såna som du. Såna som vet att fevärlden är där, som ser den glittra till i korta glimtar, som hör älvlingarnas fniss och vet att två paddor som sitter och tiger intill en pöl antagligen pratade om något viktigt nyss.
Ossian var, som du förstår, sån att han hela sitt liv sett det där glittret av magi och hoppats hoppats hoppats att det var på riktigt. När Petronella kommit och blivit hans och Samuels nanny var det som om tusen lampor tänts, som om allting hon visade var sånt han egentligen vetat om hela tiden.
Ossians mamma däremot var en sån som inte såg



Mikaels märkvärdiga resa är illustrerad av Katarina Strömgård

Så fyndigt berättat! Otaliga är blinkningarna till den klassiska anglosaxiska barn- och ungdomslitteraturen. [...] Ylva Karlsson berättar med pondus på ett sätt som får det att spraka om berättelsen. Katarina Strömgårds svartvita illustrationer är så följsamt utförda. De tar osökt plats, utan att därför dominera. De bäddar in och smyckar ut. Underbart samarbete!
Staffan Engstrand för Bibliotekstjönst.



Hem