Ylva Karlsson, författare



  "Ossian!" ropviskade hans lillebror. "Det är en tant i trädet!"
Ossian skyndade fram till fönstret.
Han såg ingen tant. Bara kajor. Hela lönnen nere på gården var full av dem. Och taken. Han hade aldrig sett så många kajor på en gång förut. Och alla kajor tittade in i trädet.


Det finns de som helt enkelt inte kan låta bli att skriva.
Det finns de som vill skriva men inte kommer sig för.
Det finns de som har dikter kliande i fingrarna och ord susande i blodet.
Det finns de som har skallen sprängfylld av historier.
Det finns de som ryser av lycka inför rätt ord.
Det finns de som måste skriva fast de inte vill.
Det finns en bok.
Den här.

AUGUSTPRISET 2009


En kväll i november stod Tobias på balkongen med regnet i ansiktet och frös.
Då hände något underligt. Dimman sänkte sig ner och la sig skvalpande i höjd med balkonggolvet.
Långt borta dök ett skepp upp. Det kom seglande över dimman som över ett hav.


Andra gången han såg flickan var från köksfönstret.
Hon satt på en gunga på gården och drog med fötterna i den blöta sanden.
När Robin kom ut var hon borta.
Gungan där hon satt rörde sig inte.


Hem