När jag var tretton år åkte jag på skrivarläger för första gången. Det var en fullständigt omvälvande upplevelse att få träffa jämnåriga som var (i alla fall nästan) lika intresserade av att skriva och läsa som jag. Att få ägna en hel vecka bara åt att skriva, intill andra som också skrev, och att få träffa kunniga vuxna som läste det jag skrev och kommenterade det respektfullt.
Jag hittade en skrivcirkel också, som någorlunda täckte mitt behov resten av året genom regelbundna träffar ledda av en poet.
Ibland tänker jag att det var det som gjorde att jag överlevde högstadiet.
Det kreativa skrivandet i frivilliga grupper är ett underbart sätt att låta skrivsugna unga människor få utlopp för sitt behov av och sin längtan efter att skriva; men också för behovet att bli sedd och få respons på det skrivna – av jämnåriga och av en respektfull och (förhoppningsvis) kompetent vuxen skrivare.
Det är också en möjlighet till möten med likasinnade.
Det är en möjlighet att skapa ett andningshål i den ofta ganska pressande tillvaro som livet som ung innebär; en plats där det är okej att vara udda och lite fel. En plats där fel kanske är rätt. Där ingen sätter betyg och där samtalen rör andra saker än i skolan eller hemma.
Min erfarenhet både som ung deltagare och som vuxen ledare är att skrivarverksamhet kan bli livsavgörande. Det kan bli en skyddad plats där man får finnas. Och där man hittar vänner för livet.
Jag har arbetat med skrivarverksamhet i många olika former och kommer gladeligen till er och gör det. Det kan exempelvis gå till så här:
Enstaka träffar: kanske i form av en workshop under ett par timmar eller en heldag, en helgdag eller en lovdag. Ju fler timmar, ju mer hinner man!
Skrivarcirklar: regelbundna träffar (varje vecka, eller mer sällan) med samma grupp. Den kan ledas av en författare vid vissa tillfällen, och av tex en bibliotekarie resten av tiden. Den kan också ha samma ledare varje gång. Jag hjälper gärna till om ni vill komma igång med en sån.
Dagläger: ett par dagar eller en vecka under ett lov då en grupp ungdomar ses och skriver under hel- eller halvdagar. Mycket kul sätt att jobba! Man hinner massor! Har man återkommande skrivardagar vid samma tid under flera år brukar det bli mycket fin stämning, med lagom många deltagare som återkommer. Kan gärna kombineras med en skrivcirkel under resten av året.
Skrivarkollo: skrivarverksamhetens Rolls Royces. Att träffas och bo tillsammans i en vecka, skriva hela dagarna, prata böcker och liv hela kvällarna och nästan inte sova alls liknar inget annat. Texterna som skrivs, samtalen och vänskaperna som uppstår är rent guld.